
Väldoftande lökväxt från medelhavsområdet och mellanöstern, en mexikansk buske på 2-4 meter, en ståtlig sydamerikansk lökväxt och en vintergrön buske som lever högt upp i träden i Mälardalen. Vad har de gemensamt? Jo, alla förknippas de med julen.
Även växterna har en plats under julen och de är lika självklara som glöggen, Kalle-Anka och pepparkakan. Men det är inte alltid lätt att veta hur de skall skötas eller om de har ett liv efter julen. Här får du lite råd och kuriosa om några av de vanligaste växterna du kan hitta i blomsteraffären inför julen.
Hyacint (Hyacinthus orientalis) Namnet Hyacint har med vattnets blå färg att göra.
Denna väldoftande lökväxt som vi numera kan finna i många olika färger värmebehandlas för att kunna blomma lagom till jul. Även om det finns många andra färger som till exempel röda, lila och ljusgula sorter är det fortfarande de blå-, rosa- och vitblommande som säljer mest. Deras ursprung är från östra medelhavsområdet och Mellanöstern och introducerades på 1500-talet till Västeuropa och är en av de äldsta krukväxterna vi har. Då var de starkdoftande och fanns i blått med möjligen lite vita stänk i. Då många är allergiska mot starka dofter så har man under 1900-talet tagit fram flera svagdoftande sorter och det är dessa som säljs mest i handeln idag.
Hyacinter är lätta att sköta och behöver inte mycket omvårdnad. De gillar dock inte att ha det för fuktigt om själva löken så vattna sparsamt och gärna på ett sådant sätt att endast rötterna får tillgång till vattnet. Blomningen är relativt kort och man hinner köpa hem några omgångar innan det är dags att slänga ut julen. Skulle du vilja spara lökarna för att sedan sätta ut dem i trädgården går det jättebra. Se till att ta bort blomställningen efter blomningen och vattna sparsamt med vatten och lite näring tills bladen vissnar ner. Då lägger du dem svalt och torrt fram tills det går att gräva i marken.
Julstjärna (Euphorbia pulcherima; betyder ”den allra vackraste törelväxten”)
Den kan bli en 2-4 meter hög buske och den trivs i torrt och varmt klimat – som gjort för våra varma och torra vinterboningar kan man tycka. Men vi har det oftast lite för varmt så det blir svårt att få till en jämn fuktighet i jorden som den trivs med. Den vill inte stå kallare än 15 grader så placera den inte i eller vid ett vädringsfönster för då dröjer det inte länge förrän de slokar och tappar sina blad. Man tror att den på 1500-talet fick namnet Julaftonblomma, troligen för att blomningen infaller vid denna tidpunkt i Mexiko som är dess ursprungsland. Där använde ursprungsbefolkning den för att utvinna rött pigment för att färga textilier. Först i slutet av 1960-talet började den bli vanlig i Sverige och i dag finns det många olika varianter som vi kan välja mellan. Det är många som tror att det är de röda bladen som är själva blomman men det är egentligen högblad, i själva verket är det de knopparna som sitter i små gula samlingar i toppen på skotten som är blommorna.
Mistel (Viscum album; album är det latinska ordet för vit och syftar på fruktens färg).
Mistel finns i Sverige. Det är vår enda trädlevande parasit och använder sin värdväxt för att ta upp näring men fotosyntesen fixar den själv. Vi ser den inte här i Skåne men däremot i Mälardalen och särskilt i Västerås med omnejd. Misteln är Västmanlands landskapsblomma. Den kan vara rätt svår att få syn på under sommarmånaderna då den växer högt upp i sin värds krona på dess grenar och kvistar. När sedan trädet tappat sina löv så framträder den bättre då den själv är vintergrön. Man kan bland annat hitta den på rönn, lönn och hagtorn men är vanligast på lindträd. Ofta ser man misteln avbildad på julkort och förr var det en önskan om livets återkomst, god skörd och livskraftiga husdjursbestånd. Och är du av en ren händelse avlad under ett mistelträd under fullmåne så är du ovanligt klok och har synska förmågor som vuxen. Om du skall odla mistel så får du ha gott om tålamod. Det tar ca tre-fyra år för en mistelplanta att etablera sig och först efter dessa år bildas två små blad som fördubblar sig för varje följande år.
Druiden Miraculix, i serien Asterix, skördar mistel med sin speciella guldskära. Det var en viktig växt då den enligt kelterna botade alla sjukdomar. Men den är tämligen giftig och du kan få rejält med magbesvär om du får i dig en mindre mängd. Här i Sverige är misteln fridlyst och det innebär att du inte får ta bort eller skada vilt levande exemplar, ej heller skada eller fälla det träd som den växer i.
Amaryllis (Hippeástrum-hybrider; Hippeus betyder riddare och aster stjärna och förr kallade man amaryllis för riddarstjärna).
Det var först efter 60-talet som det kom att bli en julblomma i Sverige, i samtid med julstjärnans intågande. Innan dess användes den som en senvinter- till tidig vårblommande krukväxt. Ursprunget är från Mexiko i norr till Bolivia-Argentina i söder och en art i Västafrika. Numera kan man köpa många olika varianter av amaryllis. Från vinröda dubbla till enkla limegröna blommor. När du väljer amaryllis så är ett hett tips att titta på lökens och dess lökhals storlek. Ju grövre dessa är, ju större chans till fler blomställningar får du. Vattna med försiktighet då löken inte vill stå i fuktig jord. Skulle blomstängeln bli hög och gänglig och till och med brytas av går det bra att sätta den i en vas med vatten, då har du ändå glädje av blomman.
Efter blomningen skär man av blomstänglarna och sköter plantan som en vanlig krukväxt. Den skall stå ljust och varmt, vattna och gödsla den regelbundet så att den växer till sig ända fram till sensommaren. Då låter man den vissna ned, och efter ett par månader i vila på torr och sval plats är det dags att ta fram den, vattna och ställa undan den på en mörk och varm plats (18-20°). Vattna mycket sparsamt tills blomstängeln är ca 10 cm då tar du fram den och ställer den ljust. Börja vattna mer regelbundet när bladen är ca 8-10 cm långa.
Julen närmar sig med stormsteg och ett nytt år är på antågande och vi ser fram emot ett spännande 2017. Så god jul och gott nytt år önskar vill er alla.
Bilderna är tagna hos Flower Living och Dennis Blommor i Åhus. Foto: Anna-Lena Biel Jönsson